Dag 177 - Vågar man ut igen?

Om några veckor händer det. Min första helhelg hemma. Var på permission över en dag för några veckor sen. Men det kändes inte så länge som jag trot. Den 28 juli har jag min första 72timmars permission. Ett halvår har gått, det blir första gången jag ska ut och vistas bland folk en hel helg på den tiden.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är nervös. Miljön på anstalten är så annorlunda att jag knappt kan föreställa mig verkligheten. Det är en miljö jag personligen blivit lätt beroende utav. Vafan. Helt ärligt! Inga brudar på dagarna. Bara massa vänner, inget gnäll, inget tjafs. Alla (i denna korridoren i alla fall) kommer grymt bra överens och trivs bra med varandra. Trots att många "nyckel"-personer har muckat de senaste veckorna.

Och nu ska man ut ... tänka på vad man säger till folk, hur man beter sig, vad man har på sig, hur man agerar. Jag ger gärna sken av att jag skiter i vilket, men jag är fasiken lite nervös för att växla ihop miljöerna. Som sista permissen kom jag på mig själv diskutera kuk-storlekar öppet på polarens balkong ut i sommarvinden så de familjära grannarna hörde.

Visserligen uppskattades nog historien av polarna, men misstaget kunde vara ödesdigert. Äsch, jag var säkert ändå den ända blatten på några mils radie så det är lika bra att leva upp till ryktet.

För övrigt känner jag mig rätt kriminalvårdad. Har haft några få incidenter på anstalten, men för övrigt har jag haft tid att reflektera över en hel del. Och mestadels har det resulterat i en aning klokare jag. Så nog är jag redo att komma hem trots allt. Hem till farsan, vänner, musik, dans på baren och säkerligen en del pinsamma ögonblick. Så Göteborg... lägg undan porslinet, plasta in möblerna och lås dörrarna... nu jävlar kommer jag...