Dag 1 - Första intrycket

Resan hit var en ren plåga. Försökte sova hela vägen men magsjukan ville annat. Väl på plats blev det lugnare. Kolmården är ett gammalt sjukhus som Kriminalvården tog över för några år sedan. Första intrycket var att det såg ut som ett herrgårdshus ur Dallas.

Det första man gör vid inskrivningen är sätter sig i ett rum med handläggare och blir överöst med information, papper och underskrifter. Man får byta kläder, sortera det man har med sig i det man får ha i cellen och det som läggs i förråd och lägga det i två olika lådor. Den ena får man ta med sig till cellen. Sen är det fotbojan som åker på. Inte alls så obehagligt som jag trodde, man känner knappt att den finns där. Handläggaren var rätt komisk så det hela gick rätt smärtfritt.

Därefter får man lämna kissprov och blåsa alkotest. Sen bär det av mot cellen. Något som jag kände mig obekväm inför var att dela cell med någon. Alla celler delas per två personer. Men jag fick en rätt lugn och trevlig cellkamrat som tog ett schysst initiativ och visade mig runt.

Anstalten känns lika stor som det ser ut från utsidan. Den består av tre våningar varav cellkorridorerna ligger utspridda lite sporadiskt. Känns skönt att det inte är alltför strukturerat. Det ger en "friare" känsla. Man får även vistas utomhus på rätt stora områden. Inte för att mitt tropiska arsle kommer ha någon nytta av det i vinterkylan men det känns skönt att veta att möjligheten finns. Man behöver inte säga till eller ansöka om det.

Anstalten är inte så trångt bebodd som man tror. Det är rätt glest och de flesta intagna är äldre herrar. Något som förundrat mig är att jag är nog en av 4-5 blattar på stället, känns faktiskt lite obehagligt - det känns som att man syns mer, inte min avsikt. Men det är skit samma - man behandlas ändå som en i familjen. Alla märker med en gång att man är ny och hälsar en välkommen.

Med andra ord är första intrycket godkänt. Det är så mycket nytt och så mycket som man ska ta in att ångesten inte alls känns lika tung. Men har en känsla att den kommer strax tillbaka... saknaden av mina vänner och min kärlek ligger och väntar på sin tur att ta kontroll, det känns.

Vill någon av er skriva till mig går det bra, har egen "brevlåda" så breven läses inte av någon annan. Adressen är så enkelt som:

Mitt namn (ni som ska veta kan det)
Torsgården
618 33 Kolmården

Telefon: 011-496 54 00

Det går även att ringa till min mobil och lämna ett meddelande eller direkt till anstalten och lämna ett meddelande om ni vill att jag ska ringa upp er.

Jag ska försöka skriva så regelbundet jag kan om hur det är att sitta här - men jag kommer att prioritera personliga brev.

Bye bye freedom / Alma Fría