Början till ett slut...

Ja, om två dagar så är det dags. Jag kommer att inställa mig på Kolmårdens Anstalt för att börja tjäna av mitt ett och ett halvt år långa straff.

De senaste månaderna har ångesten krypit mig närmare och jag har trott att jag har hanterat den bra. Men i själva verket har jag bara lurat mig själv och ångesten har slått ut på helt fel sätt mot helt fel personer.

Hade jag vetat vad jag vet idag hade jag varit ärligare med mig själv och min omgivning om hur dåligt jag mådde under min fria period inför mitt straff. Det är inte lätt att hantera kunskapen att mycket att det man kämpat för under de senaste åren hänger på en tunn tråd på grund av min egna idioti. Hade jag vetat det jag vet, hade jag inställt mig dagen jag blev placerad.

Men... jag förtjänar mitt straff, och mycket har hänt under denna period sedan jag åkte fast för mitt brott. Jag har delat mina problem med min familj och mina vänner. Det är första gången i mitt liv jag släpper min stolthet och egoism för att inse att jag inte är och att jag inte klarar allting själv här i världen.

Jag skall försöka under de kommande månaderna skriva och berätta om min vistelse på anstalten och mina framtsteg i att ta tag i mitt liv en gång för alla.

Jag tror innerst inne att det är menat att jag ska få lida igenom denna period för att kunna sätta ihop de sista pusselbitarna i mitt liv. De som jag hela tiden klarat mig utan då jag tyckt att jag sett hela bilden. Men nu har jag dem i min hand och behöver en gång för alla sätta dem på plats.